Var fan är din Ferrari då?? Och hur jag (inte?) spenderar mina penningar

När jag gick på högstadiet hade jag en lärare som berättade att han hade rökat i nästan 30 år (jag minns ärligt talat inte hur många år eller hur många paket/dag eller vecka men i stora drag var det på framgent nämnda vis). Han hade under tiden rökat ca 1 paket om dagen och gjorde då en liten räkneövning om hur mycket han spenderat över de här 30 åren på rökat. Vi säger att vi räknar på följande vis: 1 paket á 50 kr, 7 dagar i veckan, allt som oftast ca 52 veckor om året i 30 år giver oss summan 546 000 kr.

När detta belopp skrevs upp på tavlan brast en klasskamrat ut: Du hade kunnat köpa en Ferrari om du inte rökte!!!
Varpå min lärare frågade om denne lille pöjks föräldrar rökte, svar nej. Har dina föräldrar en Ferrari, svar nej.

Oavsett om en Ferrari fungerar mer eller mindre som den ska i den här prisklassen så är det ju snarare en lärdom vi kan dra av ovan scenario – bara för att någon annan spenderar pengar på skit så betyder det ju inte att vi själva inte gör det också. Min klasskamrats föräldrar rökte inte, men i stället hade de mest troligt bränt sina pengar på annan skit som äckliga tomtar eller flätade korgar som de ändå inte lägger något i.

Så för att göra något av det här då så har jag ett upplägg för hur jag hanterar mina fickpengar på 3 000 kr (som jag fruktansvärt översiktligt nämnde i första inlägget). Mina fickpengar är maximalt 3 000 kr per månad, allt överskridande förs över till ett separat konto. Det här kan kallas för ett kortkonto (motsats långkonto), eller mellankonto, eller kanske… ja… Det jag tänkte med detta konto var att det kunde fungera som en liten “nöjesbuffert” om andan faller en in eller om man blir spontant medbjuden någonstans så finnes de där till min glädje. Det andra alternativet är ju att det som blir över varje månad förs över för att betala av helveteslånet (nämns i andra inlägget) lite snabbare och sedan införa nöjesbufferten. Om någon fanns där ute i etern som läste detta vore det intressant att höra vad ni hade gjort. Det är lätt att vara logisk i teorin, men när det väl bjuds upp till dans är det ju svårt att tacka nej…

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte.